Charlotte

Filmer med dans och musik är det absolut bästa som finns. Jag får riktigt ont i magen när dem dansar sådär bra som man skulle vilja kunna dansa själv. 
Jag minns när jag såg Fame första gången och nästan grät när eftertexterna började rulla. Jag ville inte att den skulle va slut redan.
Samma känsla gav Grease mig när jag såg den första gången och jag fantiserade redan då om att någon gång träffa en dansare och leva lyckligt dansande i resten av mitt liv. 
Och efter att ha sett både Dirty Dancing 1 och 2 håller den drömmen i sig.

Jag har efter det sett både Honey och You Got Served som gjorde mig helt inne på att typ börja i någon danskurs eller något men jag har aldrig riktigt tagit tag i det. Hur kul är det att komma in som knubbig 20åring till en danslärare och försöka sig på några moves?

Efter att dessutom sett Step Up igår med Almedina drömmer jag mig så ofta jag kan iväg till ett smalare jag och en grymt bra dansande badboy.

Drömmen jag hade redan som tioåring lever kvar.

Fantasi é det vi vill ha men verklighet är det vi får..