Charlotte

Jag tittar på den hela tiden, har den brevid mig, tar med mig den in på toaletten så att jag inte ska missa något. Jag väntar, minuterna är längre än vanligt, en enda lång väntan på det där ljudet. Det där ljudet som ger mig fjärilar i magen och får mig att ta ett litet glädjeskutt.
Jag vet hur jag reagerar när det kommer, om det kommer.. Mina kinder blir röda och jag vågar knappt titta på den för att se vem det är som hört av sig.
Jag vet hur jag reagerar om det inte är vad jag vill att det ska vara. Om det är "ny månad hos jamba" (som jag försökt bli av med tusentals gånger) Då blir mina kinder röda av annan orsak.
Jag vet hur jag reagerar om det är vad jag vill. Då känner jag glädjeruset i hela kroppen och blir alldeles varm och lugn och lycklig.
Jag väntar nu.. Väntar hela tiden.. För det borde väl komma snart??

"Nu finns ditt paket att hämta.."

På väg till tågstationen i morse ville kylan och blåsten ta kål på mig. När jag stod och tryckte biljett (måste fixa nytt tågkort!!) såg jag stjärnor och var tvungen att luta mig mot apparaten. Det svartnade för mina ögon precis som den där gången jag svimmade på tåget och jag fick sätta mig ner.
Kylan lyckades nästan ta kål på mig fullständigt men jag är inte redo än, jag vill leva ett tag till.
Efter lite frukost på jobbet känns det bättre men jag är lycklig att jag slutar klockan elva (jag jobbar iofs ikväll igen) Då väntar sängen på mig. Världens skönaste säng..

Jag ångrar att jag sa ja till hela den här grejen med att jobba natt. Just då var jag inte festsugen och just då kändes nyårsafton så överskattat men nu hade jag hellre fixat mig inför årets fest istället för att sitta i mina skönaste kläder i väntan på att klockan ska bli 21 då jag kan bege mig.
Jag vill be Emilie om ursäkt för att jag gjorde såhär, jag hade mycket hellre varit någonstans med henne inatt och festat som bara vi kan. Nästa år Emilie, då firar vi!
Istället sitter jag och ger hela Sverige numret till taxi, all night long. För det lär väl bli det folk vill ha numret till inatt.

Jag ska i alla fall klä upp mig. Göra mig lite, lite finare än vanligt. Komma i lite, lite stämning. Så håller jag tummarna för att alla andra har ett helt underbart slut och en fantastisk början.

Gott nytt år

Om jag för ett ögonblick ser tillbaka på året som gått har såväl små som stora saker hänt. Jag väljer att bortse från det tråkiga, lägger allt sånt bakom mig och blickar framåt. Nu får man chansen, ett helt nytt år att göra till det bästa någonsin och jag ska göra vad jag kan.
År 2008 kan inte börja bättre. Jag har mina vänner, några av dem inte ens i närheten av landet men de finns ändå där, jag har ett jobb som kanske inte är det roligaste någonsin men det gör i alla fall så att jag får lön varje månad, jag har min familj som jag aldrig någonsin hade klarat mig utan och jag inleder det nya året hand i hand med en som verkar stanna ett tag, trots mina brister, krav och konstigheter.
Det är det viktigaste, det jag skulle vilja ha utöver allt annat får jag satsa på när min nya chans kommer.
2008 är kanske mitt år.

Den 1 januari 2008 börjar nyårslöftena gälla. Jag brukar kunna fixa någon vecka i alla fall..

Det ringde precis en idiot hit och skrek allt vad han orkade i mina stackars öron innan han la på luren.
Jättekul verkligen, då blir det pip i öronen ikväll också när jag ska sova. Tackar!
Folk behandlar oss verkligen som skit ibland.. och här sitter några av de finaste människor jag vet. Vi förtjänar mer än såhär.

Att mima till musik i tågvagnen där andra folk kan se förstår jag inte alls. Jag förstår om Sandra,12 gör det eftersom hon är övertygad om att bli sångerska och kändis en dag men att en helt vanlig tjej i 25-30 års åldern gör det samtidigt som hon putar sådär sexigt med läpparna (som bara är sexigt på Hollywoodkändisarna, ibland) förstår jag inte alls. Visst, hon får göra det om hon vill och det lät ju i alla fall inte.. jag bara undrar varför man mimar? Vad ger det en ett mima till musik? Antingen sjunger man väl ut eller så gör man ingenting alls..?

Tiden går så himla fort när han pussar på mig. Jag behöver varken sömn eller mat, jag behöver ingenting annat då.

Julafton detta året kunde inte ha blivit bättre. Jag blev oerhört nöjd med alla julklappar och all mat och att bara tillbringa kvällen med familjen är faktiskt himla mysigt.
Att jag sen möttes av tre röda rosor och en Adam på stationen gjorde inte direkt kvällen sämre.

Så här sitter jag nu, inte direkt sådär jätteutvilad men himla nöjd med livet och med världens leende på läpparna..

Back to work! Ett tag..

Kunderna är roliga ibland.. bara ibland..

Kund: "Kan du se om där är upptaget för att dem pratar i telefon eller för att dem glömt att lägga på?"
Jag: "Eeehm.. nej.."