Charlotte

Jag går runt i någon form av dvala för tillfället. Likt en zombie drar jag mig ur sängen på morgonen och resten av dagen flyter jag med så gott jag kan. Låter timmarna gå och önskar att dem kunde snabba på litegrann, i alla fall till torsdag nästa vecka. Förhoppningsvis är jag mig själv snart därefter.
Illamåendet går mig på nerverna och tabletterna jag skaffat gör mig i och för sig inte mer illamående men så dåsig att jag kan somna stående. Hade det bara varit en önskad graviditet hade man kanske sett alla tecken på liv i magen som positiva men i mitt fall blir jag hela tiden påmind om det jag helst av allt bara vill glömma.