Charlotte

Det är ganska självklart vad mitt liv kretsar runt just nu och jag är trött på det. Jag är trött på att skriva om det, trött på att tänka på det, trött på att prata om det men kommer samtidigt inte på någonting annat att skriva om, tänka på eller prata om.
Jag kan inte annat än låta timmarna gå och längta till torsdag. Jag kan inte annat än se fram emot tiden som kommer efteråt, när allt är över och det inte finns någon återvändo. När det inte längre är lönt att älta.
Jag har haft otur varenda gång jag börjat på en ny arbetsplats.
Första helgen på caféet var jag hes för första gången i mitt liv, så hes att jag knappt fick fram ljud vilket är ganska viktigt som servitris. Andra helgen fick jag lock för örat för första gången i mitt liv, sånt lock att jag var totalt döv på ena örat och det är rätt viktigt att kunna höra som servitris.
Första veckan på 118118 skar jag mig för första gången i mitt liv precis mellan tummen och pekfingret, så djupt att jag inte kunde röra fingrarna på tre dagar, fingrar använder man sig ganska mycket av när man jobbar som telefonist framför en dator.
Första månaden på mitt senaste jobb blir jag gravid för första gången i mitt liv och mår så illa dag ut och dag in att jag inte kan vara den där glada och pigga Charlotte som jag vet att jag kan vara. Jag håller mig totalt anonym och jag avskyr det. Avskyr att känna mig som den tråkiga tjockisen som mest är i vägen.