Bäst och sämst
Min kropp har inte riktigt återhämtat sig, till min besvikelse. Jag är trött på att vara trött, trött på att vara blek och matt och tråkig. Jag vill bara må bra, nu!
Trots det drar jag mig ur sängen okristligt tidigt på morgonen för att cykla, i motvind, till jobbet som jag förvisso trivs väldigt bra på men just då, just där på morgonen trivs jag inte med någonting. Sängen möjligtvis.
Efter några timmar brukar det bli okej, när man är frisk. Just nu genomlider jag dagarna både på jobbet och här hemma, i hopp om att bli pigg och glad snart. En dag i taget!
Igår var det mammas dag så 05.20 drog jag mig själv och Adam ur sängen för att sjunga. Jag hittar fler och fler saker hos honom varje dag som förvånar, imponerar och får mig att falla mer än jag trodde var möjligt. Det är helt underbart och det läskigaste jag vet på samma gång. Jag har blivit beroende av en annan människa, jag lovade mig själv att aldrig bli det men nu har jag blivit det och jag vet att jag kommer ångra det en dag. Jag hoppas att den dagen väntas om en evighet.
På kvällen var det kalas på altanen med mostrar som alltid roar och kusiner som växer upp för snabbt.