Charlotte

Jag är ingen snoozare. Har aldrig varit det heller och planerade att aldrig bli. Jag har sedan för alltid gått upp direkt då klockan ringer utan att se något annat alternativ och det har fungerat utmärkt. Folk har snackat om snooze då och då i olika sammanhang men jag har alltid hållit mig utanför, förstod aldrig riktigt grejen.
Sen blev jag tillsammans med den som typ tycker att snoozeknappen är det bästa som finns i hela världen och då fick jag ju ge det en chans. De morgnar han ska upp tidigare än mig (det vill säga varje morgon) har jag gått med på att snooza, man får liksom ge och ta och jag kan ju säga såhär, den som uppfann snooze måste gillat tortyr.
Varför vill man höra det hemska ljudet från väckarklockan mer än en gång om dagen? Visserligen vaknar jag till en riktig discodänga med Michael Jackson men jag känner inte ens för det tidiga morgnar.
Och varför vill man tvingas vakna ur skön sömn mer än en gång om dagen?
Jag blir inte mer utvilad, det blir inte lättare att gå upp ur sängen. Jag blir bara mer och mer irriterad för varje gång jag precis somnat och vaknar ännu en gång av ljudet som säger att jag egentligen borde gå upp.
Sen kan man ju undra varför snooze alltid är nio minuter och det där googlade jag och fick reda på att det finns en vettig förklaring till det. Tänka sig!