Charlotte

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om hemmafester. Det verkar alltid sluta lite halvkasst då vissa inte fattar att det är dags att dra och andra börjar bråka. Dessutom är jag nog alldeles för ansvarsfull eftersom jag brukar ta tag i en svart soppåse och börja städa. Kan helt enkelt inte gå och lägga mig då huset ser invaderat ut.
I går kväll besökte jag hans hus för första gången. Jag hade ofrivilligt grubblat över hur det kunde tänkas se ut och som vanligt hade jag helt fel. Man har alltid helt fel. Jag träffade dessutom alla hans kompisar för första gången och dem var ungefär som jag hade föreställt mig, fast schysstare. Dem verkade inte syna mig och jag blev inte förhörd.
Så än har jag inte hittat någon anledning att dumpa honom. Anledningen skulle möjligtvis kunna vara att han somnade alldeles för tidigt, alldeles för djupt och knuffade bort mig så fort jag närmade mig för att sen låta mig ligga utan täcke och huttra hela natten. Men det är väl lite sött på sitt sätt...

Idag blev det en helt underbar morgonpromenad i kläderna från igår tillsammans med Emilie. Ingenting går upp emot att babbla om alla händelser från igår med en bulle i ena handen och en vattenflaska i andra.

Detaljer finns det många men dem sparas och jag avslutar med att skriva att livet är underbart, trots allt, en dag som denna.

Ps. Angående min rubrik träffade jag Måns Zelmerlöws dubbelgångare igår. Han var lika söt, pratade nästan likadant och verkade hur trevlig som helst. Vart tog han vägen sen?