Charlotte

Kan inte låta bli att tycka han är lite söt där han ligger och snarkar lite lätt. Jag sitter typ och väntar på att jag ska vakna upp ur denna dröm som pågått nu i några månader. Vakna upp och inse att ja just det, jag var ju den där som inte fick ha rosenröda kinder och fjärilar i magen.
Trots att han kan bli lite smått purken på mig ibland av olika anledningar och trots att hans sovande jag avskyr mig över allt annat (om jag ens petar på honom nu knuffas jag typ ner från sängen) så är jag nöjd.
Därför var det inte jobbigt att ta emot samtalet igår, det var intressant att höra det jag skulle vilja ha hört då, på den där tiden, innan jag insåg att det finns dem som behandlar en bra också men mer än så var det inte. Mer än så blir det aldrig.
Varför skulle jag välja den som behandlat mig sämst när han som ligger brevid mig verkar vilja mitt bästa? När han som ligger brevid mig har bevisat att jag visst det kan känna allt det där jag bara drömt om, allt det där alla andra pratat om. Allt det där jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få vara med om.
Det förflutna får stanna där det är, framtiden får bli som den blir, just nu sitter jag bara och väntar på att han ska vakna. Resten tar vi sen..