Läs mig som en öppen bok
När jag beklagade mig över att jag missade Adams student på jobbet idag sa en av mina arbetskamrater till mig: "Han går estetisk linje eller? Jag har fått en känsla av att det är såna du gillar."
Det kanske inte var alldeles rätt men att hon genom att endast ha sett mig i arbetskläder fattat att jag har en pojkvän som inte är som alla andra gör mig riktigt imponerad. Att hon sen dessutom sa att hon inte alls blivit förvånad då jag berättat att jag gärna skulle vilja gå en skrivarlinje gör mig nästan mållös. Visst, det är en sak om man träffar en person dag ut och dag in i sina vanliga kläder, kläderna kan berätta en massa om en människa, men på vårt jobb ser vi ju alla likadana ut.
Hur lätt är jag att läsa egentligen? Eller är hon bara en ovanligt duktig människokännare?
Jag överlevde dagen med nöd och näppe. Har spanat på klockan alldeles för ofta och räknat ner sedan 8½ timme tillbaka. Nu är det bannemej helg och jag ska vara en sån livsnjutare att jag nästan blir avundsjuk på mig själv.. eller nåt.
Kommentarer
Trackback