Charlotte

När jag längtar efter någonting längtar jag något alldeles otroligt. Ingenting annat spelar någon roll och dagarna får mer än gärna gå mycket snabbare än vad dem gör.
Ingenting som händer varken före eller efter Roskildefestivalen existerar för tillfället. Just nu är det enda som rör sig i mitt huvud sovsäckar, lera och musik.
Det är jobbigt samtidigt som fjärilarna i min mage växer sig större och större. Det är jobbigt för att dagarna tills det är dags går jättelångsamt, dagarna jag är där kommer gå alldeles för snabbt och sen är man hemma igen, redo att börja längta efter någonting annat.
Nuet är jag aldrig riktigt, riktigt nöjd med. Visst är jag lycklig över allting som händer för tillfället, visst är jag lycklig för att jag har ett jobb att gå till, en lägenhet, en pojkvän som för det mesta är rätt okej och vänner som inte är som alla andra trista människor men vad vore livet utan någonting att se fram emot? Utan någonting som gör allting lite, lite bättre.
Man kan längta efter småsaker som att det snart är fredag eller tills nästa lön kommer. Man kan längta efter att skaffa barn och gifta sig. Bara där är någonting där framme. Ditt eget ljus i tunneln som gör att du fortsätter framåt, som gör att du oavsett vad som händer känner att det någon gång kan bli riktigt bra igen.
Det gäller bara att hitta sitt eget ljus i sin egen lilla tunnel.

Mitt ljus är Roskildefestivalen!