Charlotte

Nu har väl alla som ska tagit studenten för i år. Jag minns knappt min. Inte för att jag var totalt borta av all champagne utan helt enkelt för att det var ett bra tag sedan det var mitt år.
Jag har inte uträttat några mirakel sedan dess. På den tiden trodde jag nog att det mesta skulle vara så gott som klart nu. Att jag skulle bo i en egen lya med hund och vandra till mitt drömjobb varje dag i solskenet. Så ung och dum jag var. I stället bor jag fortfarande hemma och cyklar till ett jobb jag genomlider för pengarnas skull, i motvind.
Man får trots det leva på hoppet. Leva på att det kommer bli jättesuperduperbra, någon gång. Så länge man är frisk kan man egentligen aldrig ge upp, aldrig någonsin.
En lördagsmorgon som denna ser jag livet från den ljusa sidan (på måndag morgon ser jag livet från ett helt annat håll) och nu ska jag vandra upp i min säng och äta frukost framför tv.n innan det blir shopping för hela slanten. Yeah!