Charlotte

Det var kaos hos gynekologen igår. Kvinnan innan mig blev förskräckt då hon fick reda på att hon var med barn och ville få en abort gjord med en gång. Det funkar inte riktigt så och till hennes förfäran får hon vänta tills nästa vecka. Tårar sprutade och alla fick försöka lugna ner henne. Enligt henne skulle hon mörda ett stackars litet barn och barnmorskorna kunde inte göra annat än försöka trösta henne.
Där satt jag och väntade i rummet utanför och fick lyssna på hennes åsikter i över tjugo minuter. Jag kunde inte låta bli att försöka tänka som hon. Att man begår ett mord då man väljer att göra abort men hur jag än vände och vred på det kunde jag inte hålla med. Visst är det psykiskt jobbigt att genomgå en sån sak men vissa barn hade faktiskt mått bättre av att inte komma ut i denna värld överhuvudtaget. Det är i såna fall ett värre brott att föda ett barn rakt in i en värld av alkohol, våld och fattigdom.
I mitt fall har jag inte ekonomin som krävs. Jag vägrar bli ett socialfall som får bo hemma hur länge som helst och leva på mina föräldrar. Det är varken rättvist mot mig, mina föräldrar eller min unge.

När det väl var min tur började personalen gå hem, mottagningen stängde och jag skyfflades in på toaletten för ett urinprov. Utanför stod en IT-tekniker och pratade i telefon och jag hörde hur barnmorskan öppnade luckan för att se om jag ställt min mugg.
Jag fick inte ut en droppe! Att kissa under stress funkar bara inte. Jag satte på kranen, jag drack så mycket vatten jag bara orkade men icke.

Jag fick dra mig hemåt igen, utan resultat. Idag gjorde jag testet hemma och det var negativt. Eller ja, väldigt positivt för min del.. Jag kan pusta ut nu. Ingen remix av Adam och Charlotte på ett tag.