Charlotte

Ibland, helt utan förvarning, blir jag sådär lycklig som man inte brukar få vara alldeles för länge. Jag är stolt över mig själv att jag trots en ordentlig förkylning med hosta och jättehes röst cyklade iväg till jobbet i morse. Jag är stolt över att jag nästan rusade uppför världens jobbigaste trappor och drog direkt till City Gross och handlade hur mycket mat som helst för 200 spänn. Jag är stolt över att jag orkade bära kassarna hem igen och att jag duschade och gjorde mig så fin som det bara går i väntan på Adam.
När jag sen satte mig här och pustade ut blev jag sådär lycklig som jag är just nu, trots tröttheten i hela kroppen. Trots att det bara är måndag.
Vi får väl helt enkelt se hur länge jag får vara lycklig denna gången.