Charlotte

Ända sedan jag skaffade mitt första förhållande har bloggen sakta men säkert körts i botten. Jag blir inte riktigt nöjd med någonting jag skriver och ser inte lika bittert på livet som förut. Eftersom vi hållit ihop i över ett halvår nu och jag är lika nyförälskad nu som i början ser det inte ljust ut för mitt skrivande.
Visst skulle jag kunna skriva om hur lycklig jag är, hur gott vi lever och hur mina/våra framtidsplaner ser ut men jag vet själv att sånt inte är lika roligt att läsa om. Jag är dessutom inte alls särskilt duktig på att formulera de ljusa och livsglada tankarna.
Så jag säger härmed på återseende,för jag tänker verkligen inte säga farväl. Skrivandet är min räddning och terapi på många sätt men jag tänker i stället lägga ner energin på att få i ordning den där "romanen" jag så länge filat på. Jag återkommer kanske snarare än jag tror, på bara sekunder kan livet vändas upp och ner och ut och in och då är jag inte sen på att börja skriva igen.
Gott folk, jag tackar så länge och tveka inte att höra av er om det är något ni undrar.
Det är inget sorgset farväl, det är ett "vi ses snart igen och då har jag en massa roligt att skriva om, jag ska bara låta mitt liv bli lite mer intressant först".