Charlotte

Satt och funderade på hur jag förändrats de senaste månaderna. Att jag helt plötsligt börjar gråta för ingenting och reagerar över saker jag i vanliga fall skulle struntat i. Den kyliga Charlotte syns aldrig någonsin till nuförtiden och hon kunde ändå sticka fram nosen lite då och då förut.
Det måste vara de där himla p-pillerna som spökar, än en gång. Det finns ingen annan förklaring till mitt skiftande humör.
Det intalar jag mig i alla fall. För jag har verkligen ingenting att må så kasst över som jag gör mörka nätter eller regniga dagar.

Jag hoppas på en bra dag idag. Just nu känns det helt okej.. Vi får väl se om det håller i sig.

Jag spanar omkring på Blocket för skojs skull och hittar mina älsklingshundar. Jag vill så otroligt gärna ha en mops och med eller utan p-piller börjar jag minsann gråta lite smått när jag tittar på bilderna. Det finns ingenting mer Snuffis än det där. Gaaah!