Charlotte

Det var verkligen helt annorlunda att dra ut och festa som singel. Då lärde man sig sitt mobilnummer snabbt som tusan i fall att någon skulle fråga efter det, man klev in på stället och började spana efter andra singlar, möjliga ragg för kvällen, möjliga dejter och framtida pojkvänner.
Allt detta samtidigt som man försökte fokusera på att man var där för att umgås med tjejerna, de som gjorde precis som jag, spanade efter något annat.
Jag hade skoj då, absolut. Det var så jag lärde mig hur man får killar, det är bara till att supa dem tillräckligt fulla, på det sättet kan man få vem man vill på fall, för kvällen..
Nu är det annorlunda. Jag kan kliva in på ett ställe och släppa hämningarna. Jag försöker inte få till det och behöver därför inte göra mig till. Jag kan bara vara och jag kan dessutom fokusera totalt och heligt på tjejerna. På att ha det så roligt vi bara kan, som om det vore den sista utgången någonsin tillsammans.
Jag trivdes helt utmärkt som singel men det är ändå någonting speciellt med att nästan längta ihjäl sig hela kvällen för att någonstans på småtimmarna slänga armarna runt halsen på den där. Den där man åker hem tillsammans med. Den där man bara kan sova brevid. Den där som inte lämnar så fort han bara kan på morgonen utan att varken ha lämnat namn eller nummer (eller en liten slant på nattduksbordet)
Den där som man bara kan vara med, alltid.