Allting har ett slut.. men inte än!

dontcry

Jag gillar inte att ge mig in på saker som jag vet förr eller senare kommer få mig att må mer eller mindre dåligt. Det är därför det där med förhållande har varit så avlägset för min del, jag avskyr att må dåligt (precis som alla andra) och har därför tänkt att det nog är smartast att hålla sig borta, så slipper man smärtan.
Jag har inte förstått mig på människor som slängt sig in i det ena förhållandet efter det andra, blivit upp över öronen förälskade för bara en kort stund innan dem plötsligt mått sämst på hela jordklotet. Jag har hellre levt i någon slags gråzon där man mår helt okej, ingen berg och dalbana, inga onödiga tårar, inga fjärilar, bara likadant utan överraskningar, hela tiden. Jag trivdes med det.. ibland.
Men man är inte mer än människa. Man möter andra människor som man fastnar totalt för, som lindar en runt lillfingret och man låter sig lindas, oavsett hur man försöker kämpa emot så flyger fjärilarna fritt och skorna får vingar. Man svävar upp i det blå och vill helst inte se tillbaka, man inbillar sig att det nog kan hålla ett tag, att ingen någonsin känt något liknande och att allting kommer ordna sig.
Plötsligt är man den som mår sämst på hela jordklotet trots att man lovade sig att det aldrig skulle bli så, plötsligt inser man att det kanske är såhär det är att leva, att man ska må så sjukt himla bra eller så in i helvete dåligt, att det inte finns någon gråzon alls egentligen och man måste låta det vara så.

Man måste låta sig själv gråta, må dåligt lika väl som man måste låta sig själv vara världens lyckligaste ibland. Man måste leva i nuet, ta varje dag som den kommer och aldrig, aldrig någonsin ge upp. Ger man upp sårar man inte bara sig själv, man sårar alla dem som verkligen brydde sig, som fanns där i vått och torrt och man sårar dem man ska träffa sen, dem som det redan är meningen att man ska träffa, bara inte just nu.
Just nu är bara en liten, liten bråkdel av allt som ska hända och vi får bara en enda chans, vi får bara ett enda tillfälle att leva fullt ut. Ta vara på det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback