Charlotte

Det blev en finfin frukost. Närmare bestämt en 15 centimeters Subway Melt med honungssenap. Mumsigt och lagom tjockt.
Ikväll blir det Texas Steak med någon riktigt god sås all by myself. Har praktiskt taget bott tillsammans med den där en hel vecka nu men ser inte direkt fram emot att sova ensam inatt. Jag är inte sån ensamvarg som jag trodde att jag var..

Det är svårt att bli motiverad till att äta nyttiga och tråkiga saker när det finns någon som lagar helt sjukt god mat till en hela tiden. I vanliga fall är det mamma och nu denna veckan har det varit mullvaden.
Men skitsamma, nu har jag ju mitt på det torra och kan egentligen bli sumo, han stannar väl ändå?.. Kanske..

"Landskrona kommun!"
"Vill du till växeln eller du.." (här blir jag avbruten)
"Naturligtvis, det kostar en himla massa när du frågar så dumt och det gör du alltid!"
"Jag frågar så att du lättare kommer till det du vill, så att du slipper gå den långa vägen!"
"Visst, visst, koppla mig istället bara!"

Suck..

Jag hade hellre legat hemma i sängen med.. den där..

Sista rasten för dagen och jag vet inte riktigt hur jag ska spendera den. Jag håller mig så långt från kakorna som det bara går och dricker ett glas vatten i hopp om att nå motivationen att bli smal och hälsosam.
Det funkar inte så bra..

Jag är megasuperdupersugen på att dra till Roskildefestivalen detta året trots mina dåliga minnen från Hultsfred. Jag kan bara inte tänka mig att leva hela mitt liv utan att ha upplevt det och min bästa tid är nu. Det är nu jag ska göra sånt, innan det är försent.
Jag vill bada i lera, skrika mig hes till musik jag aldrig hört förut och träffa flummiga människor från överallt och ingenstans.
Jag vill ha sommar nu!

Millie, ska vi?!

Att vakna brevid någon är väldigt speciellt. Starten på en sån dag jämfört med alla andra dagar blir så himla mycket bättre, så mycket lättare.
Det är inte svårt att påbörja ännu en dag då man vaknar brevid den enda man vill vakna brevid. Oavsett om regnet smattrar mot rutorna eller om blåsten slår.
Jag trodde att jag hade dåligt morgonhumör, jag trodde att jag var sån man inte kan röra vid eller ens titta på innan jag vaknat ordentligt men kommer på mig själv med att ligga och vänta på att han ska vakna, ligga och vänta på hans leende och hans arm runt mig.

Till och med morgnarna är lättare nu..

Jag sover helt otroligt bra i brorsans säng. Efter över tio timmars sömn tänker jag göra en playlist med superbra låtar och städa denna lägenheten ordentligt, det behövs!
Sen måste jag storhandla, igen. Några förslag på vad man kan äta till middag ikväll?

Idag håller jag på med söndagssysslor trots att det är fredag. Badrummet är städat, första maskinen tvätt av kanske åtta är igång.

Radion körs på hög volym (trots kass musik och för mycket reklam) och nu ska jag göra en riktig frukost som jag ska njuta av innan jag kör i gång med städningen igen.
Det är härligt med såna dagar. Dagar helt utan måsten och tider att passa. Dagar då man vaknar med massa energi som används till rätt saker. Dagar då man vaknar på strålande humör trots grått och trist väder.
Dagar då det känns mer än okej att leva.

Kund: "Du är skåning, ett under att du fixade detta!", säger idioten när jag hittat vad han sökte.
Jo, för alla skåningar är totalt iqbefriade eller?

Suck på er däruppe!

Jag känner att jag glider längre och längre ner i kärleksträsket. Har blivit sån där riktig mjukis som får tårar i ögonen då jag här talas om förlovningar och ser kärleksfilmer med näsdukar i smyg. Jag har blivit sån jag lovade mig själv att aldrig bli, jag har börjat bry mig för mycket. Jag har börjat tycka om för mycket.
Jag vet om det men det finns ingen återvändo nu, jag får låta mig själv flyga fritt för att någon gång falla hårt mot marken, jag får ta smällen då, inte nu.
Ett av mina nyårslöften i år var ju att våga slänga mig utför stupet och hoppas att linan är lagom lång. Det går ganska bra och jag har hittat en riktig guldklimp som hjälper mig på traven.

Oroa er inte, jag kallar ingen snuffis, jag låter mig inte kallas älskling och jag tittar inte på bröllopsklänningar på Blocket då ingen ser. Charlotte lever fortfarande!

Kund: Har du det i huvudet kan du säga det direkt istället för att sms.a senare.

Liksom, en pizzeria i Göteborg, skulle vi kunna sånt utantill?  

Jag har haft en usel vecka som varit mer ansträngande än något annat jag varit med om, någonsin. Jag är helt slut i både kropp och själ och behöver vila.
Trots detta försöker jag hålla humöret uppe på jobbet och det fungerar ganska bra tills jag får världens utskällning av en gubbe som tog både mitt namn och min chefs nummer. Jag kommer få mitt allra första klagomål nu! Jag orkar inte! Jag förtjänar inte det. Jag förtjänar mer än såhär!
Jag gjorde mitt allra bästa, jag var trevlig och jag hittade uppgifter, dock inte dem han ville ha och då lackade han totalt. Jag är usel, jag tar betalt för någonting han inte ville ha och vägrar dessutom ta bort kostnaden.

Precis när man mår som bäst ska det alltid hända någonting som drar ner en på jorden illa kvickt. Gärna med huvudet före. Inte konstigt man blir bitter.

Ibland undrar man vad det finns för folk och hur lite humor dem har. Som 32åringen som anmält låten "Alla som inte dansar" (är våldtäktsmän).
Han tycker att den pekar ut alla som inte tycker om att dansa som brottslingar.
Seriöst, har han verkligen ingenting bättre för sig än att beklaga sig över en låt? Har han någonsin hört talas om "på skoj" eller "humor". Jag ser honom framför mig, sån riktig torrboll som inte skrattar åt annat än sina egna skämt.
Vi har större problem att ägna oss åt än ynkla låttexter. Dessutom är ju den låten hur skön som helst och får upp alla på dansgolvet, vilket antagligen var syftet med det hela. Lägg ner torrisar!

Vaknade prick klockan 10, sträckte på mig och gick upp. Det är en helt perfekt tid att vakna när man är ledig, varken för tidigt eller försent.

Första maskinen tvätt är redan igång och två rostade mackor är uppätna. Efter detta följer en lång dusch och en tur på stan i min ensamhet, kanske en latte någonstans.
Dagar behöver inte vara mycket mer spännande än så för att bli uppskattade. Spänning är ingenting jag kräver just nu. Inte just idag. 
Så min dag blir ungefär lika spännande som detta inlägget och jag är supernöjd.


 

Jag: "Vill du ha numret som ett sms?"
Kund: "NEJ!! Jag vill ha numret!!"

För det får du ju inte om jag sms.ar det, pucko!

Jag önskar att overall blev modernt, på vuxna. Varför ska vi gå runt och frysa medan småungarna kan krypa i snön utan att känna kylan?
Jag hade varit på direkt men jag känner inte direkt att jag vill påbörja trenden. Jag hade ju velat ha en overall i skinn med nitar eller nåt. Inte röd med reflexer..
Jag älskar snöbollskrig, kanske därför jag är så sugen på overall. Igår satsade jag och Emilie på väg till Video Mix och det var längesen jag skrattade så extremt. Det var längesen man lekte på det sättet.
Det är skoj att se att alla blir som barn på nytt, vi kastade snöbollar på killar vi inte känner (som köttade tillbaka) och gick och planerade attack på de flesta vi mötte (vågade dock inte riktigt mula okända människor)
När det är riktig kramsnö och vinden är stilla, då funkar det utmärkt med vinter.

En lördagskväll utan fest kan vara mer än bra ibland. Jag tackar för god mat och en kväll med otroligt mycket skratt.

Det finns ingen i detta landet som jag kan vara så med som jag är med min Millie.

Jag tittar på den hela tiden, har den brevid mig, tar med mig den in på toaletten så att jag inte ska missa något. Jag väntar, minuterna är längre än vanligt, en enda lång väntan på det där ljudet. Det där ljudet som ger mig fjärilar i magen och får mig att ta ett litet glädjeskutt.
Jag vet hur jag reagerar när det kommer, om det kommer.. Mina kinder blir röda och jag vågar knappt titta på den för att se vem det är som hört av sig.
Jag vet hur jag reagerar om det inte är vad jag vill att det ska vara. Om det är "ny månad hos jamba" (som jag försökt bli av med tusentals gånger) Då blir mina kinder röda av annan orsak.
Jag vet hur jag reagerar om det är vad jag vill. Då känner jag glädjeruset i hela kroppen och blir alldeles varm och lugn och lycklig.
Jag väntar nu.. Väntar hela tiden.. För det borde väl komma snart??

"Nu finns ditt paket att hämta.."

På väg till tågstationen i morse ville kylan och blåsten ta kål på mig. När jag stod och tryckte biljett (måste fixa nytt tågkort!!) såg jag stjärnor och var tvungen att luta mig mot apparaten. Det svartnade för mina ögon precis som den där gången jag svimmade på tåget och jag fick sätta mig ner.
Kylan lyckades nästan ta kål på mig fullständigt men jag är inte redo än, jag vill leva ett tag till.
Efter lite frukost på jobbet känns det bättre men jag är lycklig att jag slutar klockan elva (jag jobbar iofs ikväll igen) Då väntar sängen på mig. Världens skönaste säng..