Charlotte

Efter en natts sömn mår jag lite, lite bättre. Känner mig hur omotiverad som helst att ta mig till jobbet men jag håller huvudet högt och går dit ändå.
Tänker tröstshoppa litegrann innan det är dags så kanske jag till och med kan kliva in på stället med ett leende på läpparna.

Jag förstår inte hur "Våra bästa år!" kan sändas fortfarande. Världens sämsta serie som hållit på sedan medeltiden utan att det hänt någonting överhuvudtaget. Jag minns när jag tittade på det på lunchrasterna i nian, slår jag på tvn idag hänger jag med utmärkt i handlingen. Blä!