Charlotte

Senaste nytt?

Jag var på "uppstartsdag" med jobbet igår. Trodde det skulle ge mig en liten kick och att jag möjligvis skulle få tillbaka gnistan men den är borta. Jag börjar se tillbaka på min arbetslöshet med en längtan och det är inte för att jag är lat. Det är helt enkelt för att jag är så otroligt less på att bli behandlad som skit av Sveriges människor.
 
(Varning för socker!)

Tur som tusan att jag är helt, fantastiskt överlycklig i övrigt.
Jag ville inte bli alldeles för kär i detta förhållandet. Jag ville inte bli knäckt och jag trodde att om jag bara höll tillbaka så skulle jag kunna tycka om honom lite lagom.
Det blev inte riktigt så.. Jag skulle valt någon annan då. Jag skulle valt någon som inte behandlar mig lika bra, som inte får mig att skratta så, som inte får mig att känna alla fjärilar i magen, någon som inte gör mig så otroligt nervös och världens lugnaste på samma gång. Som inte vänder upp och ner på hela min värld och allt jag trodde på, som inte gör mig lika sockersöt och töntigt förälskad som alla andra.

Jag skulle låtit bli att plocka guldklimpen då. Men inte visste väl jag att han varje dag skulle göra någonting som bara får mig att lindas ännu hårdare runt hans lillfinger. Inte visste väl jag att jag aldrig skulle tröttna på att ha honom brevid och sakna honom så fort han inte är där. Så fort vi inte tittar på film eller spelar yatzy, så fort jag inte kan berätta allt och ingenting för honom. Så fort jag inte hör honom berätta allt och ingenting för mig.

Jag kan nog vänja mig vid söta, förälskade Charlotte.. Frågan är om alla andra kan det?