Ibland är jag Asta, 85..
Jag har alltid haft överseende då mina kompisar skaffat förhållande och blivit töntigt förälskade. Har väl fällt mina bittra kommentarer och sagt att det där aldrig skulle kunna hända mig men jag har ändå accepterat att man de första månaderna då allt är som bäst vill vara med honom/henne så mycket man bara kan, alltid. Som vän får man ställa sig lite åt sidan och ställa upp sen när smekmånaden är över.
Jag har alltid funnits kvar trots månaders väntan på att mina vänner ska höra av sig och jag har tagit emot dem med öppna armar när samtalen väl börjar komma.
Det är så man ska göra, det är så det funkar. Enligt mig..
Kommentarer
Trackback