Charlotte

Jag har så gott som varit sambo i två veckor. Det kunde jag aldrig någonsin tro om mig själv. Jag har alltid sagt att den dag jag lyckas skaffa förhållande är samma dag som grisar kan flyga och folk har till och med hållit med mig.
Jag tror folk har lite svårt för att se mig med någon annan fortfarande och det har nog jag också. Jag var ju inte förhållandetypen. Jag var för självständig för sånt trams och nu vet jag knappt hur jag skulle kunna klara mig utan det.
Helt otroligt att allt kan förändras på bara sekunder. Några få sekunder och allting har förändrats från svart till vitt. Det skrämmer vettet ur mig eftersom jag vill ha allting som det är just nu samtidigt som man lever i ständig spänning utan att veta vad som lurar runt nästa hörn. Livet blir aldrig tråkigt.

Jag visste precis vad jag behövde och ville ha. Jag trodde att jag skulle behöva förändra mig, sänka mina krav och bli mer flickvänsmaterial. Jag behövde inte göra någonting, jag behövde varken förändras eller sänka mina krav. Det finns någon för alla och man ska aldrig någonsin nöja sig med någon medelmåttig.
Vänta och se för plötsligt händer det.

Nu är det i alla fall slut på samboliv, sena nätter och massa mumsmums. Ikväll flyttar jag hem igen och ska jag vara helt ärlig ska det bli otroligt skönt.
Det ska bli helt fantastiskt skönt att ligga i min egen säng, det ska bli skönt att ständigt ha mamma där att snacka med och det ska bli helt undebart att mysa med mina älskade katter.