Charlotte

Fyra månader har gått och jag är fortfarande lika löjligt förälskad (om inte mer) som i början. Varje dag upptäcker jag nya saker hos honom, bra som dåliga och just de sakerna gör att jag fastnar ytterligare, som en fluga i ett klibbigt nät.
I lördags gav jag festandet en chans och blev ganska besviken. Halva kvällen tillbringade jag och Emilie med en alldeles för onykter främling som utan vår hjälp antagligen hade ramlat i vattnet och hittats om några dagar. En helt vanlig fotbollssnubbe i snygga kläder (i alla fall innan spyorna täckte det mesta) satte vi oss vid sidan om och inledde med "Vi är dina skyddsänglar och du minns inte oss imorgon, men tack vare oss överlever du kvällen" innan vi fick honom att ta djupa andetag och ringde runt till alla hans vänner.
Dagens goda gärning fixad.
Förutom det fick man stå ut med en himla massa tafsande, otroligt dålig musik och brudar som hellre dödar än släpper förbi en i toalettkön för att hämta lite papper. Suck på tjejer!

Jag kunde aldrig tro det om mig själv och jag kan fortfarande inte förstå. Jag som inte ens skulle låta min blogg förgiftas av små söta ord och helt plötsligt har det blivit svårt att skriva om någonting annat. Helt plötsligt känns det inte lika roligt att dansa hela natten till usel musik med händer över hela ens kropp. Helt plötsligt trivs jag utmärkt hemma i soffan framför en bra film med spindelns trådar lindade runt mig.