Charlotte

Vaknade på lika strålande humör idag som igår, klockan nio dessutom. Följde med Celia på simskola på samma ställe som jag lärde mig simma och där har jag inte varit på väldigt många år. Stället luktar precis likadant och ser precis likadant ut som förr.
Om jag fokuserade mina ögon på Celia och hennes kompis verkar det inte så hemskt att ha barn, dem snackar och skrattar och lyder. Sen i ögonvrån ser man de där som avskräcker en totalt, som gör att jag nästan vill att mamma kör mig till närmsta klinik så att jag kan sterilisera mig med en gång. De där som varken lyssnar eller simmar ordentligt. De där som hellre stänker vatten, pratar om annat, tävlar mot alla andra och vägrar göra ett ärligt försök.
Hade jag varit läraren hade dem fått sig vars en örfil och kanske någon minut under ytan till och med. Jag hade aldrig stått ut så som han gjorde, så som han måste göra.
Så jag är i alla fall inte mogen än, jag vill inte än, jag kan inte än. Adam kan vara helt lugn. Inga barn här inte.