Just for me
Jag träffade drömkillen och lyckades tappa honom på vägen. Det är inte så himla lätt och absolut ingenting roligt att behöva släppa taget och gå vidare när man va ganska nöjd med hur det var, förut. Det är dessutom extra svårt när han inte var något svin, när han faktiskt var himla rar och fin. När han fortfarande är det fast inte på samma sätt. När man fick smaka på det ljuva livet och snabbt bli ryckt därifrån.
Jag är inte den som kryper ihop i sängen och gråter. Jag är inte den som låter mig själv må dåligt över någon som aldrig skulle må dåligt över mig. Jag är inte den som är den jag är den andra..
Jag är snarare den som ser det som en erfarenhet rikare och kan man hitta en bra så borde det finnas fler därute. Jag är den som inte går tillbaka till det som var, som inte förlåter och tar tillbaka.
Jag är den som går vidare utan att se bakåt och det känns hur bra som helst.
I höst fokuserar vi på massa dans, sena nätter och på att glömma det förflutna. Nya människor är välkomna!