Charlotte

Jag är livrädd för att yttra mig i en tågvagn där främlingar lyssnar. Livrädd för att låta så dum som andra gör när dem pratar. Som brudarna på tåget idag som snackade om hur mycket bättre Ängelholm är jämfört med Helsingborg.
En av dem tyckte såhär: "Alla ser likadana ut i Helsingborg, dem är så jävla ytliga där. Dem ser typ ut som.. ja, typ som jag, lite småbrun och så.. och typ samma kläder" (ehm, klagar du på dig själv eller?)
En annan av dem sa "och palla köer överallt på uteställen, när vi går ut i Ängelholm är det liksom ingen kö å typ tio personer därinne, så jävla skönt" (låter ju skittrist, man går väl ut för att träffa folk?)
Och helsingborgare är så stressade alltid samtidigt som dem kom överens om att Stockholm är en så mysig stad.. eeh..
Dessutom höll alla med om att man känner sig trygg i Ängelholm, det gör man absolut inte i Helsingborg på nätterna.
Det kan jag hålla med om, man känner sig inte trygg i Helsingborg på nätterna men det ska man verkligen inte göra som ensam tjej i Ängelholm heller, skit händer överallt.
Jag vet inte om man borde snacka om att helsingborgare är ytliga och ser likadana ut när man själv har blonderat hår, likadana kläder som alla andra och ungefär lika mycket smink.

Är alla som lever i samma stad likadana vill jag inte ens veta vad folk tänker om mig som är från Landskrona. Då borde jag ju ha vapen under huvudkudden, tio snodda cyklar i källaren och femtio mobiler i handväskan.