Charlotte

Jag tror att de flesta i landet vaknade med ungefär samma humör idag. Det där "åh nej, inte ännu en måndag" humöret som är lika drygt varje gång. Man vänjer sig liksom aldrig vid att gå upp tidigt, det är aldrig skönt. Jag förstår inte vem som var så dum som kom på att man ska gå upp när man är som tröttast och gå och lägga sig när man egentligen inte vill.
Jag är lycklig de dagar jag har sovmorgon men likförbannat grymt olycklig de dagar jag börjar innan 10.

Igår hamnade jag på tåget tillsammans med massa fotbollstöntar som varit och sett Helsingborg spela. Jag antar det eftersom alla förstörde sina outfits totalt med fula halsdukar i galna färger. Jag fick stå upp, som vanligt. Jag letar knappt efter sittplats längre, minns inte sist jag satt ner faktiskt. Jag hör folk beklaga sig över att få stå upp, över att de inte kopplar till en extra vagn. Jag tänker inte ens på det längre, jag har accepterat läget och är glad så länge jag har något att hålla i.