Charlotte

Jag har gått in i en sån period då jag bara inte bryr mig. Jag vet inte om jag går igenom en fas eller om det är såhär det ska vara nu. Jag kanske blivit den jag var menad att bli.
Jag menar inte att jag slutat bry mig om allt men jag har slutat bry mig om alla andra. Då menar jag inte heller att jag inte längre bryr mig om andra.. mer att jag slutat bry mig om hur folk lever sina liv. Jag låter folk vara, kollar inte snett, tänker ingenting, tycker ingenting, jag bara är och låter dem vara.
Det är kanske därför jag reagerar så negativt när folk stirrar. Jag låter ju dem vara, kan dem inte göra detsamma?

Jag hör folk snacka skit om varandra på jobbet och jag orkar bara inte. Jag tänker inte lägga energi på att fundera över vad personen med den fula tröjan tänkte på morgonen eller hur man kan gå ut med sån morgonfrisyr. Jag låter det vara, sköter mig själv och uppskattar dem som låter mig vara som jag är, sen kunde jag inte bry mig mindre om hur personen ifråga ser ut eller lever sitt liv.