Charlotte

Det är trist att titta ut genom fönstret en dag som denna då regnet aldrig tycks sluta falla. Trots det tog jag mig iväg på cykeln och köpte hem thaimat tills mamma kom hem från jobbet. Vad gör man inte för lite mat? Det var lätt värt det, mums.

---

Nu har Emilie också börjat tjata, precis som mamma. Till och med min bok tjatar. Om att man ska ta första steget, visa framfötterna, våga ta risken. Vad är väl ett sms?
Ett sms är grymt mycket, det är bara killar som inte tycks ha fattat det. Ett "Tja, allt bra eller?" är inte alls för lite men ändå för mycket begärt, tydligen..
Det är för mycket begärt av mig också att jag skulle slänga iväg ett sånt. Som sagt, det är för mycket och då går allt för snabbt och så flyr man. Alltid!
Jag har ingen anledning som jag kommer undan med om jag messar, jag glömde inte kvar någonting, jag såg inte hans mamma på stan, jag har inte köpt en megacool bil och jag tänker inte bjuda till fest på lördag.
Den enda anledning jag har är för att jag vill höra av mig, vill få svar, vill ha lite action. Men usch nej, det vore ju alldeles för desperat och pinsamt att erkänna det.

Bättre att man håller sig kylig och håller fast vid att det är han som ska höra av sig, hålla fast vid att min favoritbok "Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig!" har alldeles rätt när den säger att en kille alltid hör av sig om han är intresserad, oavsett vad, så hör han av sig..
Det där med att han kan vara blyg eller vill ta det lugnt är bara dumma ursäkter tjejer hittat på för att inte bli riktigt lika sårade av faktumet att han faktiskt inte är intresserad.