Charlotte

Hetingen sa "läget?" idag. Jag sa "fint" och glömde bort att kanske föra konversationen vidare genom att fråga hur det var med honom. Jag var för koncentrerad på att se kylig ut..

Hämtade ut min plånbok också på hittegodsavdelningen som låg nere i källaren på tågstationen. Hur deprimerande är inte det? Jag tillät henne att vara precis hur otrevlig som helst för kan man bli annat av att sitta därnere dagarna i ända och dessutom bara ha en liten, liten lucka att titta ut genom. Stackare!

Sen har vi stockholmarna som alltid tycks ha jättebråttom. Allting ska gå snabbt och skulle man ställa en fråga för mycket är man totalt värdelös. Dessutom fattar dem inte skånska. Men visst, stressa på ni, stressa er rakt in i döden så får vi väl se hur bråttom ni har efter det..