Charlotte

När jag lär känna nytt folk eller träffar folk jag inte sett på länge ställs det alltid frågor som jag inte vill svara på.
Jag vill gärna veta och jag ställer de frågor jag inte vill svara på själv eftersom det inte är några svåra, oförskämda frågor egentligen.
Jag tycker bara inte att jag är intressant nog. Tjejer berättar ofta gärna om gamla ex och om hur bra deras pojkvänner är. De berättar om otrohet, underbara söndagar, hur de träffades, hur det tog slut, när de första gången sa "jag älskar dig", varför han är så mycket bättre än alla andra.
Sen kommer det. "Har du någon?".
"Nej!" (fråga inte varför, fråga inte varför)
"Varför inte?"
"Äsch, det ställer bara till problem!" (för att ingen vill ha mig??)
"Jaså, har du varit singel länge?"
"Ja, det är ju ett tag nu.." (räknas 20 år som länge?)
"Aah, hur länge varade ditt förra förhållande då?"
"Jag har inte haft så långa förhållanden faktiskt.. det är inget för mig" (Jag lyckas helt enkelt inte få någon på kroken mer än för natten.)

Oavsett hur man ser ut finns det alltid någon som är berusad nog för att nappa på utestället. Därför blir jag så lycklig när dem säger att dem knappt druckit någonting alls. Det är skönt att höra, även om det är en lögn.

Sanningen är helt enkelt att jag hört dem säga "jag tycker om dig" men aldrig trott på det. Jag har förutsett att de snart kommer försvinna igen och jag har haft rätt varenda gång. Jag är så långt ifrån ett förhållande som man kan komma och skulle jag sitta och berätta om det det första jag gör skulle det kännas som att få en stor MISSLYCKAD-stämpel intatuerad i pannan.