Charlotte

Ett totalt ovettigt, tråkigt och onödigt inlägg följer. Skrivkramp råder för tillfället..

Såg Imagine me and you igår. En film som kunde varit bra om den hade haft en annan handling. Jag menar, bra skådespelare, bra musik, härlig humor. Men när tjejen lämnar den underbara, heta, perfekta maken för en annan tjej, då kan jag lika bra återlämna filmen utan att se slutet. Jag känner inte det helt enkelt.

Det blev ingen utgång denna helgen. Jag tröstar mig med att det var helgen innan lön trots att jag vet att det inte var därför vi inte var ute. Hoppet om att vi ska komma igång med festandet igen någon gång lämnar mig inte.
Det blev ändå en lyckad helg. Att jobba två timmar en lördag med någonting man tycker är roligt är liksom ingen fara. Dessutom hade jag My med mig (kusinbarn, 9år) som flitigt hjälpte till med allt och att se henne totalt lugn innan blomsterutdelningen fick även min scenskräck att minskas litegrann.
För varje gång jag träffar Celia och My eller Isabelle och Samuel inser jag hur sköna ungar är. Ärliga, härliga, softa och så oförstörda.
Jag vill också vara sådär under 10 år igen. Då man trodde på att allt skulle sluta lyckligt och att alla människor hade något gott inom sig.

Jag ser grymt mycket fram emot imorgon! Vill bara att klockan ska vara 06.00 nu. Vill vakna av väckarklockans fruktansvärda ljud och dra mig upp och ner till frukostbordet. Vill ingenting hellre än träffa människorna som också fått jobbet. Det är inte ofta man säger det.. men ge mig måndag!