Charlotte

Jag hoppades ändå på att få hamna på mitt älskade dansgolv i min favoritstad Helsingborg i natt men jag fick nöja mig med ett dansgolv i Landskrona. Vet ni vad, det dög fint!
Att vara ute i Landskrona har många fördelar, den främsta är nog att man alltid har nära och bra hem. En annan fördel är att man alltid träffar en otrolig massa man känner och aldrig direkt trodde att man skulle få se ute i sådana sammanhang (riktigt rejält fulla och pinsamma)
Det är alltså lite på gott och ont, vissa skulle man gärna vilja slippa och dessutom vet alla hur pinsam man var eller hur många shotar man drog i sig under kvällen ganska snart efter eftersom ryktet sprider sig snabbt i lilla Landskrona.

Det gäller alltså att hålla sig i skinnet, tänka utanför dimman och aldrig stå och hångla med någon 20årig brud på ett dansgolv när man är en gift man med barn som ligger och sover gott därhemma (förmodligen en fru som kanske inte sover lika gott) Tror man inte att det kommer fram, förr eller senare?
Och mannen som helt seriöst trodde att jag skulle ringa honom om efterfest. En kontorsnisse som jag städar till, tömmer papperskorgen åt och dammar av fotona av hustru och barn till. Snacka ångesten han har idag (det hoppas jag att han har i alla fall!)
Eller den odräglige gubben som vägrar låta en vara i fred. Skulle jag i mina bästa år vara intresserad av någon halvfet, otroligt berusad gubbe? Tänk en gång till..

Sen är det fruktansvärt illa att ingen reagerar när en tjej blir slängd rakt in i en lyktstolpe av en kille samtidigt som hon gallskriker. Precis som att folk är så vana vid jobbiga, fulla tjejer att dem inte längre bryr sig när det kanske är allvar.
En riktigt chockad tjej grät ögonen ur sig i min famn på trottoaren tidigt i morse samtidigt som polisen ville få henne att göra en anmälan. Då känns det rent ut sagt förjävligt när hon säger "nej, det är min sambo, det har hänt förr, det är lugnt".

Livet leker när man drar sitt eget täcke över sig tio en morgon efter en fin efterfest.