Charlotte

Det enda mitt liv består av nu och förhoppningsvis ett bra tag framöver är ju faktiskt eniro. Jag släpper inte det en enda sekund på dygnet. Från morgon till kväll är jag fullt fokuserad på utbildningen, på min fritid rabblar jag allting bak och fram och upp och ner i huvudet fastän jag gärna skulle vilja släppa det för en stund. Jag drömmer till och med om det på nätterna men det känns ändå bra.
Det är precis såhär jag vill ha det.

Eftersom jag bara har det att tänka på i mitt liv just nu har jag ingenting annat att skriva om. Jag orkar inte skriva om hur tråkigt det känns att folk blir vuxna för tidigt, att folk glömmer bort att leva, att folk har en tendens att snacka mycket, mycket, mycket mer än de agerar.
Jag vill leva, jag vill inte spela mogen, jag tänker inte snacka som att jag är en festprisse och sedan strunta i att försöka vara det.

Det ser ljust ut. Jag ser ett nytt liv där framme i tunneln. Det liv jag sökt efter så oerhört länge.