Charlotte

Jag har dejtat en del på sistone. Ville på något sätt känna mig som en i Sex and the City men det funkar inte riktigt lika bra i en liten stad som Landskrona. Här får alla reda på allt och dessutom råkar man alltid springa på någon av dem man dejtat, eller deras vänner, när man som minst vill göra det. Typ dagen man "bara ska ner en snabbis i stan" och därför kanske inte tar de mest smickrande kläderna på sig.
Inte bara det! De man inte vill träffa fler gånger tvingas man ändå träffa på uteställena eftersom det ofta blir att man hänger på samma.

Igår bestämde jag mig för att lägga allt gammalt bakom mig. Jag har hittat för många fel men ändå på något vis försökt hålla mig kvar vid det positiva, för att ge det en chans, helt utan resultat.

Å vissa behöver man bara träffa en gång för att känna det. Trots att man letar efter fel så är där liksom inga. Det skrämmer en samtidigt som det känns riktigt fint.
Å även om man aldrig träffar den människan igen känns det som att det borde finnas fler såna. Såna som bara har det utan att veta om det, som bara är och som lyckas vara helt rätt.