Charlotte

Det finns många saker som får mig att tappa all respekt för killar/män. Som den gången den där mannen raggade på mig på utestället. Jag vet att han är gift och har tre barn och ses som "den underbara familjefadern" och så ger han sitt nummer till mig och ber mig ringa?!
Eller den där gången jag såg den där andra mannen hångla med en tjej mitt på dansgolvet. Jag vet att hans fru satt hemma med ungarna.
Jag nämner inga namn men båda två var sådana jag aldrig skulle misstänka.

Såna saker får mig att förlora hoppet. Det är inte packat och klart när ringen sitter på fingret, långt ifrån då man tydligen aldrig kan lita på någon.
Man vill så gärna tro att man kan lita på någon till hundra procent så man blundar, kniper ihop ögonen hårt och intalar sig själv att han är annorlunda. Han är inte som alla andra och han vill absolut inte, aldrig någonsin bedra en med någon annan.

Jag kommer också blunda. Jag kommer knipa ihop ögonen lika hårt som alla andra för att jag också vill tro, jag vill också bli lurad.

Jag vill inte vara medveten varje minut på dygnet om att allting kanske inte blir bra. Jag vill vara lika naiv som alla andra brudar och tro att jag kommer träffa någon som tycker att jag är det bästa som hänt dem.
Jag vill inte vara tillräckligt klok för att förstå att man kan hitta bättre än mig och så snart man gjort det står jag ensam kvar, igen, och väntar på att få knipa ihop ögonen snarast.

Jag skulle bara vilja vara som alla andra..