Charlotte

Idag hyllar jag mina största idoler. Jag har inga namn på dem, de är inga kända personer och blir antagligen hyllade väldigt sällan men jag är tacksam för att dem finns. De är de människor som har störst inverkan på mig utan att veta om det. De vet inte ens att jag finns..

Min största idol är en liten kvinna som så länge jag kan minnas jobbat vid lasarettet här i Landskrona. Dag ut och dag in, oavsett väder, oavsett årstid går hon där, sju till fyra, varje dag. Hon plockar skräp, hon klipper gräs, hon rensar bort ogräs och hon skottar snö.
Jag är imponerad över att hon aldrig verkar klaga. Hon ser lika lycklig ut när det är strålande solsken som när det ösregnar och blåser och har nog inte en enda frånvarotimme från sitt jobb.
Hon är grym!

Sen är det städerskorna på Knutpunkten i Helsingborg (stationen). Där har vi ett ställe där folk beter sig som riktiga svin, använder inga papperskorgar, spottar, pissar och är allmänt äckliga utan att tänka på vilka som får städa efter dem. När jag betraktade dem under festivalen hörde jag inte ett enda svärord, inte ett enda klagomål och de tömde papperskorgarna som ingenting, torkade andras piss som ingenting.
Dem är grymma!

Människor med toppjobb och mycket pengar imponerar inte på mig. Det gör däremot sådana människor som gör sådant ingen annan vill göra, utan klagomål, dag ut och dag in låter dem allting rulla på. Det är grymt!