Charlotte

Han som jag kom så bra överens med. Jag spanade väl på honom långt innan vi pratade första gången och när vi äntligen snackade, på riktigt och inte bara "hej", märktes det direkt att han var grymt rolig. Jag beskrev honom som "den roliga", då jag inte visste hans namn (det vet jag fortfarande inte?)
Flera dagar var det så, jag vek mig dubbel varje gång. Så helt plötsligt en kväll när jag sa hej precis som vanligt tittade han på mig som att han inte kände igen mig. Som att vi aldrig snackat förut.
Jag fattade ingenting och blev så förvånad att jag bara gick därifrån och har sedan dess undrat vad som hände.
Veckor senare är allt som vanligt igen. Han sken upp en dag precis sådär som i början och vad mer kan jag göra än att acceptera honom, förlåta trost att det aldrig kom någon ursäkt.

Jag undrar om alla är sådär konstiga. I ena sekunden genomtrevliga för att i nästa stund kolla ner i golvet för att slippa prata med en.
Ser folk mig som sådär konstig? Som att jag ena dagen gärna snackar för att nästa dag vända ryggen till och knappt hälsa?
Jag gör ju inte så.. men det verkar som att det är normalt?
Folk är konstiga bara..