Charlotte

Det är vid denna tiden på året som allra flest människor är deprimerade. Pengarna är slut och allt man sett fram emot är över. Det enda man har framför sig är en mörk period med jobb och annat slit i väntan på sommaren som är alldeles för avlägsen.
Jag känner också av det litegrann. Idag i alla fall men tittar man ut så finner man anledningen. Drog mig ner i stan i ösregn med ett paraply som vände sig var femte meter tills jag gav upp, la ner det i väskan (det är nämligen sånt megabra litet paraply som gör sig bäst nerpackat) och lät regndropparna rinna och tränga igenom allt jag hade på mig. Då kan man inte bli annat än lite lack.

Att fika med människor som tog tag i sitt liv direkt efter gymnasiet och varit med om otroligt mycket sen dess är alltid lika skoj. I alla fall tills frågan "så, vad gör du nuförtiden?" dyker upp.
Så himla drygt att dra den korta historien om hur lite jag åstadkommit på två år. Japp, två år börjar det närma sig och visst har jag jobbat men har ungefär ingenting skoj att berätta.

Nää, idag är det minsann inte en av mina bästa dagar..