Charlotte

Jag har Kajan (från Hipp Hipp) som ringsignal. Han skriker att det ringer. Dessutom har jag ändrat så att det tar 30 sekunder innan telesvar sätter igång. 30 sekunder av Kajan. Underbart!

Helt otroligt att jag efter att ha varit arbetslös så länge nu är otroligt sugen på att jobba. Så otroligt arbetsvillig så att jag inte vill ha fler sovmorgnar, jag vill inte ha fler oplanerade dagar då jag får göra precis vad jag vill, jag vill inte spendera dagarna i mjukisbyxor och XXL t-shirt längre.
Jag vill höra klockan ringa på morgonen, förbanna allt och alla innan jag vaknat till i duschen, slänga i mig frukost för att hinna komma till arbetet i tid och sedan komma hem på kvällen dödstrött och hungrig.

Som idag! Jag vaknade av klockan 06.45, satsade mer på att håret skulle ligga bra än att få i mig frukost, satte på mig strumpbyxor i all hast och halvsprang iväg. Håret såg ut som skit när jag kom fram och magen kurrade.
Å alla vet vad som händer när man stressar, allting går mycket långsammare. Man slår tårna i dammsugaren och gör maskor på strumpbyxorna och sprayar hårspray i ögonen och glömmer ta på sig bh innan tröjan åker på (tack gode Gud kommer jag på mig själv kort därefter) och man spottar tandkräm på tröjan man tänkte ha på sig och man springer upp och ner för att kolla så att alla sladdar är ute trots att man VET att man inte använt något brandfarligt. Det kan inte bara vara jag?!

Kort efter arbetsdagens slut skulle jag infinna mig hos tandläkaren där jag fruktade röntgen. De små otroligt hårda och vassa plastbitarna som ska in i käften och så SKA MAN BITA IHOP. Hur ska jag kunna bita ihop när jag har alldeles för stora plastbitar i munnen för min lilla mun?!
Det gick! Det gick medans tårarna rann och klökningarna tog paus.

Allt såg bra ut, tack och hej, 370 spänn.