Charlotte

Efter att ha varit arbetslös otroligt länge nu kan jag verkligen se mig själv älska ett arbete som innebär samma tider varje dag, måndag till fredag. Riktiga rutiner är någonting jag saknar sjukt mycket.
Det jag saknar allra mest är lönelappen i slutet av månaden.
Jag vill arbeta, jag vill slita, jag vill, jag vill, jag vill och jag gör allt jag kan för att det ska bli så.
Folk som frågar tror att det är på grund av lathet som jag inte arbetar eller studerar.
Jag är inte lat och jag söker jobb dagligen.
Det är inte så himla lätt när precis alla yrken vill ha erfarenhet och är det inte erfarenhet så är det körkort med tillgång till egen bil.
Det är inte så himla lätt att vara 20 år då utan någon som helst möjlighet att ha skaffat erfarenhet.

Jag fick svar från H&M i Helsingör idag. Att dem inte söker någon just nu men att min ansökan ligger kvar i ett halvår. Det är schysst! Det är schysst när dem gör sig besväret att faktiskt höra av sig. Det uppskattar jag.
Men det var ännu ett nej. Ännu ett slag i ansiktet.

Jag plågade mig själv genom att kliva in i runt 4-5 skoaffärer i Helsingborg idag och kliva ut därifrån med inte annat än drömmen om en skokartong i handen.
När man är som fattigast verkar affärerna ha som snyggast grejer. Det är väl konstigt?!