Charlotte

När man vänjer sig vid att vara ute så gott som varje helg tar det hårt att skriva att jag nu inte varit ute på säkerligen tre veckor. Därför förbannar jag denna snön som tvunget skulle komma nu, några månader för sent och förstöra ännu en helg för mig.
Jag vill trotsa, jag vill dra ut trots snödrivor och kyla men frågan är hur många jag får med mig och hur många vi kommer välkomnas av på dansgolvet.
Det som verkligen tar död på en utekväll är alldeles för lite folk eller dålig musik.

Det är antagligen lika bra att ställa in sig på en helg med Så ska det låta, Let's Dance, Melodifestival och alla andra genomtrevliga program som jag mycket hellre hade förfestat till.

Det som också är tråkigt är att när det inte är fest så hör man liksom inte av folk. Det är bara "Ska du ut i helgen?" eller "Vi ses ute på lördag!".
Det är aldrig tal om filmkväll, spelkväll, "snacka skit"-kväll eller någonting i närheten av nyktra kvällar tillsammans.

Man får lätt för sig att man är ensam då. Att man bara har ytliga vänner som inte bryr sig tillräckligt för att göra något annat, för att bara umgås, för att bara vara.

Matilda och Emilie är saknade en kväll som denna.