Tillåt mig att vara lite, lite brudig
Det är konstigt det där med att man kan gå från att vara den mest självständiga till att känna att man faktiskt behöver någon annan. Jag har aldrig känt mig beroende förut men det blir liksom som en drog. Jag kan till och med avstå från mat, känner inte för att äta, lever på någonting annat nu. Jag svävar tre centimeter över marken hela tiden.
När han gör sådär får jag fjärilar stora som fladdermöss i magen. Jag tänker inte låta honom veta vad det är, då kommer han göra det hela tiden tills jag blir helt totalt knäpp i huvudet. Det är ingenting speciellt alls men jag märker det, varje gång.
Jag var brudig förr! Tills jag blev kyligast i hela världen. Det har varit en härlig resa där ingenting berört mig men nu får jag inse att resan måste ta slut. Nu måste jag börja leva som jag egentligen vill leva. Nu måste jag tillåta mig själv att göra mitt liv till den bästa film någon någonsin skådat.
Nu..
Tycker det låter underbart det där :)
Jag såg att jag var snabb efter jag lämnat kommentaren..men det var bara en slump, det är inte så att jag sitter och f5:ar din sida hela dagarna ;)
Att vara förälskad är helt underbart och samtidigt det värsta som finns..hormonerna riktigt sprutar i en..jag går från eufori till nattsvart på 1 sekund, från glad till grinpelle lika snabbt..shit vilken mes jag är ;)