Charlotte

Varje kväll vid denna tiden kommer jag på mina allra bästa idéer. Dem kommer fortsätta flöda hela natten och jag kommer brinna för varenda en.
Jag vet vad jag vill och jag är villig att kämpa för att nå dit.
Imorgon när jag vaknar är allt som bortblåst. Jag tar varken någon morgonpromenad eller äter en ordentlig frukost. Jag gör ingenting av det jag borde och går liksom som i dvala under hela dagen tills idéerna återkommer på kvällskvisten, när det är försent att ta tag i saker och ting.
Jag vet inte hur jag ska komma ur cirkeln jag fastnat i. Jag har ingen aning..

Jag är grymt trött i huvudet när jag vandrar ner till tågstationen efter jobbet, letar efter plats i den tysta avdelningen på tåget men lyckas sällan, får som vanligt stå upp.
Öronen värker och jag orkar varken prata eller lyssna på någon. Folk fattar inte att jag pratar med 400 olika människor varje dag. Med olika behov, olika önskemål, olika dialekter, olika stressade, olika täckning på telefonerna. Det blir mycket, det är tröttsamt som tusan. Så säger folk att jag har ett soft jobb, för hur svårt kan det vara att syssla med nummerupplysning?

Jag beklagar mig inte som jag skulle vilja för någonstans är jag vettigare än så. Jag var arbetslös tillräckligt länge för att inse hur lycklig jag ska vara nu. Jag måste vara lycklig nu.

Jag är lycklig den 25.e varje månad i alla fall och det räcker ju långt..