Charlotte

Idag drabbades två personer av min absolut kyligaste blick. Den som visar hur lite jag bryr mig, den som visar hur lite de betyder för mig.
Jag såg honom långt innan han såg mig och önskade att jag kunde göra mig osynlig i några sekunder men han tittar sig omkring när han kliver av bussen och väntar in mig. "Hej!" säger han och jag svarar inte, jag ser igenom honom som luft och går förbi.
Snubben som hängt efter mig nu i flera månader, som säger att han älskar mig trots att han bara sett mig på perrongen, snubben som tror att det är okej att bara ta min hand, ta mig om axlarna. Man rör inte mig! Man får inte för sig att man älskar mig, bara sådär. Det är sjukt, och därför förtjänade han den kyligaste blicken.

Det andra svinet cyklade brevid mig och fick för sig att det var okej att iaktta mig som en inspärrad apa på zoo, uppifrån och ner, om och om igen. För att sedan säga någon sliskigt och tro att jag ska le? Tro att jag ska gilla det?

Låt mig vara istället..

Sen beror det såklart på vem det är som stirrar. Där är ju i alla fall en eller två snubbar på jobbet som får stirra hur mycket dem vill.. men det gör dem inte..

När han tittar på mig som om jag vore den mest intressanta människan i världen smälter jag. Och snart är sommaren slut..