Charlotte

Ha! För bara några dagar sedan sa jag till mamma "Undrar vad som är på gång nu, för så här bra får inte jag ha det!". Innan jag drog ut och festade igår skrev jag ner allt om magkänslan, svart på vitt, inför kvällen.
Det är så grymt komiskt att man kan förutse när allting är på väg att rasa liksom. Som ett liten korthus faller det samman.

Folk säger att jag förlorar otroligt mycket på att vara kylig (spela kylig). Jag vet om det och har vid flera tillfällen försökt att sänka ribban, öppna mig och har förlorat otroligt mycket på det varje gång.
Det är enligt mig inte konstigt att man börjar trivas med likgiltigheten, kylan när det är det enda man alldeles säkert vet kommer finnas kvar.

Lusten att skriva är tillbaka och vad är roligare att läsa än deprimerande inlägg?