Charlotte

Jag har alltid haft stora problem med att lita på andra människor. Det tar lång tid och mycket energi att komma mig in på livet och de flesta har inte stannat länge nog för att försöka. Jag skulle vilja kunna lita på folk, på de som kallar sig mina vänner men då det hela tiden bevisas att det inte finns någon tillit blir jag alltmer likgiltig. Jag slutar tro, slutar bry mig.
Det hade varit så mycket bättre att vara kille. En smäll på käften istället för alla dessa spetsiga knivar i ryggen.

Ibland hinner mitt förflutna i fatt mig och jag får alla exempel uppradade framför mig. Allt som hänt genom åren. Jag ser mönstret. Samma, om och om igen. Jag börjar tro och hoppas precis innan allt rasar samman igen. Det är såna dagar jag inte ens tittar mig för innan jag går över vägen.

Jag hoppas att jag kommer kunna skratta åt det någon gång. Se humorn i allt.