Charlotte

Jag är en babblare när jag är på rätt (fel?) humör. På jobbet lyckas jag alltid vara på det humöret och jag undrar hur många som uppskattar det egentligen?!
Idag i köket satt det nya gänget som precis tagit sina första kunder. Dem verkade vara precis lika nervösa som jag var så det var härligt att snacka med dem lite. Jag är inte den som är den (jag är den andra..), är jag nervös så erkänner jag det lika väl som jag erkänner saker jag är dålig på.
Jag tänkte hoppa på den där Peter vars "inloggningsalias" blir PeDu. (De två första bokstäverna i för- och efternamn.. jag blir till exempel ChAn) men jag vågade inte. Han såg ut att inte ens vilja ha mig i närheten (eller så handlade det om blyghet) så jag får skratta med honom åt det en annan gång.

Annars verkar det som att man samlat hur sköna människor som helst på vår arbetsplats och det är ju precis så det ska vara.