Charlotte

I morse var jag så där innerligt morgonsur som man är vissa dagar. På perrongen störde jag mig på en kvinna som glodde av någon anledning. Sluta stirra liksom. I vanliga fall skulle en sån sak inte störa mig alls men jag var bara inte på humör.
På tåget började det med att jag störde mig på en bruds tonade glasögon. Tycker man att det är snyggt liksom? En tjej i 20års åldern med tonade glasögon och fula röda örhängen.
Jag blundade och försökte förbanna mig själv och tänka att jag inte är någon heting själv och att hon får se ut precis som hon vill.
Då börjar bruden garva högt åt serierna i tidningen. Seriöst, man kan le, men man asgarvar inte åt serier kvart över sju på morgonen, högt, i en tågkupé. Jag trodde att hon drev med mig, att hon fått som uppgift i skolan att ta reda på hur folk runt omkring reagerar men hon såg fullt allvarlig ut. Hon tyckte att det var så kul. Suck!

Fram till 11.30 då jag slutade mitt första pass för dagen höll det där humöret i sig. Stod till och med och spanade efter tjocka människor i McDonaldskön, bara för att få störa mig ännu mer. Så småningom insåg jag att jag nog var den fetaste själv.

Vissa dagar bara är man sådär osocial och arg på alla världens medmänniskor.
Fruktansvärda dagar.

Förlåt!