Charlotte

I förmiddags drog jag till Inga-Lisa och hjälpte henne att sätta upp lite julgardiner och ljusstakar. Inga-Lisa är en pigg 83åring som jag träffade för ett antal månader sen som behövde hjälp med städning och sånt lite då och då och det var faktiskt första gången som jag var hemma hos henne idag.
Frans och jag blev goda vänner efter att jag gett honom hundgodis och efter det lämnade han inte min sida. Frans är en pigg 11årig hund och Inga-Lisas bästa vän.
Jag tyckte det var underbart gulligt när hon sa att hon varit död två gånger (hjärtstillestånd) men vaknat för Frans skull. Det lät som någonting jag hade kunnat säga.

Det är trevligt att prata med gamla så. Dem lever inte för framtiden utan för den tid dem haft och det är häftigt att lyssna på en livshistoria man inte alls känner igen. Hon berättade gärna om hela sitt liv och om alla sina barn och barnbarn och jag hade kunnat lyssna i flera timmar.

Jag ser fram emot att lära känna henne, att hjälpa henne att handla, att gå ut med Frans och allt hon nu skulle vilja ha hjälp med.

Dessutom avslutade hon med att säga att hon har väninnor som också skulle behöva hjälp så jag är väl snart polare med stadens alla tanter.

Synd att dem inte kan hänga med ut och festa...